Från den ena till den andra..

Ja. Från ena stunden till den andra kan det hända mycket. 

Ni vet när man känner glädje så det känns i hela kroppen.  Det liksom sprudlar i dig. Du går runt med ett töntigt leende och fötterna känns som om de går på moln.

När man känner så bör man om man heter som jag börja tänka tanken att det är liite för bra just nu. Men gör jag det?  Någonsin?  nej.

Det slår aldrig fel.  Nu ska ni ju inte tro att jag går runt och mår dåligt mest hela tiden.  Inte alls snarare tvärtom. Det bara när jag har liite för mycket roligt  som universum klampar in och påstår som min idol Fredrik Backman beskriver det "nu får det faktiskt ta och räcka lite"  och så blir det just så.

Jag hade en sån dag idag. Lycklig, glad, livet lekte, sprudlande glädje från tå till topp. Sen inser jag sakta,  det liksom smög sig på mig som en hungrig jaguar lurat i bakgrunden hela tiden. Genom en liten situation som gjorde att allt rasera. 
Men jag är inte bitter. Nej nej.

Jag tycker bara väldigt synd om både mig och min son. Allra helst och mest om min son. Men även lite om mig själv faktiskt.

Idag hamnade vi på ruta ett igen. Det började i december 2012 och helvetes  resan håller fortfarande på.

Jag blir så jävla matt. 

Over & out.