måndag 9 september 2013

Det känns nu.

Ja det kändes redan från start kan jag motvilligt erkänna.  Men just NU känns det ganska ordentligt.

Vilket betyder att jag redan nu försöker komma på nått smidigt sätt att kunna ta mig ur sängen imorgon bitti.
Det där med att rulla ur sängen är en ganska funktionell lösning på problemet.  Men då har man problemet hur man sedan ska ta sig upp från golvet.   så egentligen skapar jag ett till problem genom att lösa det första. Tillbaka till tänkarbänken. 

Bara jag kommer upp från horisontellt läge och håller kvar mig där så kommer jag nog att klara dagen.

Trodde att jag skulle känna mer i magen.  Men det är lår och armar som gör sig påminda vid minsta vridning. 

Alltså vi pratar om att jag skulle kunna göra mig av med armarna i nuläget, så imorgon kommer jag väl såga av dem om jag får tillfälle.  *tycker väldigt mycket synd om mig själv* *men till mitt försvar du hade inte behövt läsa ända hit heller!! Det var ett val du gjorde*

I hemlighet så njuter jag av varje sekund av den här träningsvärken. Men det är som sagt en annan historia. 

Ska försöka resa mig från kontorstolen. Finns en risk för att jag kommer ge kollegorna ett gott skratt.  Men det bjuder jag på. "Jag lär ju för fan upp ur stolen hursomhaver liksom

XoXo Mela