torsdag 6 augusti 2015

tänker

Det är lugnt på jobbet och jag har tid att tänka.
jag kan ärligt talat inte svara på om det är på gott eller ont..

Många frågor ploppar upp i huvudet. Många frågor som jag dessutom ställt många gånger till mig själv och allra helst de senaste åren.

men det jag tänker på är hur jag ställer mig till svaren på det där frågorna...

Är jag lycklig...?
Mår jag bra?
Vad vill jag? och varför vill jag just det?
Har du nåt dit du vill?
hur når jag mina drömmar och vardag
vad händer?..
tänk om..
Bucketlist
Barnen
vänskap..
kärleken
livet. osv

Jag blir nästan mörkrädd när jag tänker på vad jag frågar mig själv och vad jag svarar.
Vissa är verkligen enkla frågor men om jag inte kan svara med ett enkelt svar. Vad gick fel? Behöver det vara fel?

En del saker har jag iaf kommit underfund med och de ska jag göra mitt yttersta i. Eller i värsta fall försöka. Behöver även jobba lite med mig själv. Jag ställer ganska hårda krav på mig och när jag inte uppfyller mina egna krav dukar jag under. Gräver ner mig och blir sedan förbannad på mig själv för att vara så vek. Varför tilllåter jag mig ens att inte kunna uppfylla dem?

Svag. Ett för mig vidrigt ord. Men även tyvärr sann i vissa situationer. Jag har blivit svag. Vek ömtålig. Trasig.

Hur kommer det sig att så mycket som jag tyckte och hur jag är/var försvann? Vart tog hon vägen? Hur kommer det sig att så fort jag ställs mot den frågan är situationen alltid den samma?

Kan jag inte vara båda delarna känna båda sidorna och tycka olika om samma? Hur gör jag för att det ska fungera?

För många tankar. För många frågor för många ovissa svar. För mycket av det mesta och förlite av allt.

Over & out.