Roliga prickar!

Fredag eftermiddag. Våran It gubbe kommer till mig ger mig ett papper och säger det här är du och jag! Jag skrattade högt efter det. Saken är väl den att jag tycker att om man är en IT gubbe så BORDE man vara nörd. Dvs ha koll på det mesta inom tekniska nördigheter och appar osv..
Jag stod och scrolla i min i milslånga instagramlista när han en morgon ställde sig bredvid mig och skaka på huvudet!  Det är liksom den gargong vi har...

Hursom. Hur stor är chansen att han säger till mig -ååh jag hittade en bild häromdagen som passar jättebra på oss. Du ska få den sen. och sedan ger han mig denna bild!?

Vad är oddsen att han dessutom hittat en minionbild? Jag dog skrattdöden. Men den fattade ju självfallet inte han vilket var ännu mer roligt!

Klockrent!!

När klockslaget sa att jag skulle få avsluta arbetsdagen så begav jag mig till centralen och letade upp cityterminalen och den gate jag skulle få kliva på bussen. På vägen dit, eftersom jag alltid är ute i galet god tid, köpte jag mig lite fika så jag skulle överleva resan till Hedemora. En minisemla och en kopp kaffe!

 

 

 

På bussen fick jag en trevlig man från Rättvik bredvid mig. Han och jag pratade istort sett hela vägen till hedemora och om allt mellan himmel och jord! Jag vet inte ens vad han heter. Men det var trevligt att träffa honom.
På plats hämtade ekologiska bonden och Gotland upp mig, eller rättning bonden satt i bilen med knät fullt i kakor! Gotland gick ur bilen och mötte upp mig! Sedan åkte vi ut till kokkisarnas riksförbund. Vilket visade sig att dom var ju inte hemma utan i bystugan och förberedde för någon som skulle plaskas ner med vatten dagen efter..... där stod vi och frös och ingen som öppnade dörren. Vi åkte dit störde lite lämnade kakor och åkte sedan tillbaka allesammans igen.

Jag fick kramas och gråta med min fina själsfrände *jag har blivit så löjligt sentimental* Men det är en stor saknad. Hon saknas mig varje sekund! och jag saknar att inte få vara delaktig i hennes och Alfons liv på det sättet som jag skulle vilja! Så jag böla. i mängder! fick även matäta och gosa bebis. världens finaste bästaste bebis. #Ilovemypandaa
Nu hör ju det till saken att denna lilla pandaa finns väldigt sparsmakat på bild ute på the interweb.... och jag respekterar föräldrarnas val att inte exploatera pandaa på nätet. Men jag var tvungen att visa att jag var världens gladaste och lyckligaste blivande gudmoder. SÅ jag pixlade ungen! Hahaaaahaaa

Min lilla superman. Jag fick även mata med blåbärsgröt och det var tydligen gott. Inte det enklaste att göra kan meddelas. Pandaa vet inte hur man sitter still när man får gottitott. Det ska hoppas och sprattlas till förbannelse. Vilket gör det hela till ett litet äventyr att lyckas mata utan att det resulterar i att det är mat i hela köket och överallt på oss... WONDERFUL!! Jag vann!, ungen var "ren" och maten var uppäten.. kan nästan påstå att jag är ett proffs i detta! *ja ok, men jag har ju lite vana sen innan* ;)

Sen var det bara att lägga sig och sova. klockan var satt på 07:30

XoXo Mela