tisdag 3 december 2013

Trasigt var det här.

Ryggskott.  Bara ordet klingar illa.  Hör nästan meningen i huvudet *du är gammal* bara nästan.  Är inte dum jag vet att det inte är så egentligen men det känns fan så.

Fick tid hos naprapaten idag. Hon knådade och torterade mig och sedan kom meningen oj det var ett rejält ryggskott du åkt på........  sedan fick jag lida en stund till.

Jo man tackar ja.

Totalt låst i ländryggen.  Fick lite muskler att mjukna och blev tejpad samt liniment. Rör på dig mycket gå promenader men inte längre än en kvart och vila liggandes.

Alltså hur klarar man av vardagen med denna skit?  Får inte dammsuga kan inte även om jag skulle försöka. får inte sitta heller eller vara stilla längre stunder.  Och som en käftsmäll på köpet kom huvudvärken nu på kvällen. 

Mitt hem växer sig allt värre (min värsta mardröm) och jag kan inget göra. Bara att bita ihop och se glad ut.

Tog en fika med grannen sofia,,hallon och lakrits glögg bjöd hon på.  Galet god måste köpa hem den. Senare kom kusinen sofia och då blev det grötmellis. Gröt som jag lagat helt själv.  Utöver det så har min dag sett ut med en massa vankades fram och tillbaka och halvtattiga försök till att vila liggandes. Tänk att det ska behöva hända sånna här saker för att man ska bli tacksam för de små sakerna i livet. Fast jag vet ju att detta går över.  Nån gång i vad som känns långt bort just nu.

Lillfis är som en dement liten gubbe och glömmer ständigt bort min åkomma. 

Han kräver att jag ska göra de mesta av saker som jag inte kan eller får. Det enda positiva med detta är att han måste göra saker och ting själv och jag ser ju att han klarar det mesta med. Duktig kille.

Nepp nu ska jag rulla ur sängen och vanka min *du måste röra på dig* bit en stund sen blir det vila i liggläge igen. 

Huvudvärk från hvetet.

Over & out.